Ibland blir jag varm i hela kroppen när jag tänker på mina otroliga vänner. Livet är inte en dans på rosor alla dagar och ibland blir jag trött som alla andra, då bara uppenbarar de sig. Ställer rätt frågor, pratar när jag inte orkar, lyssnar när jag inte kan vara tyst och säger rätt saker när jag själv inte vågar. På något konstigt vis försvinner bara allt som jag tyckt varit svårt, plötsligt blir jag stark. Underbara vänner, hälften av allt ni ger mig vore mycket nog!
|
|
|
